Drever eller som den tidigare hette, Dachsbracken, är en kortbent stövare, som avlades fram på kontinenten i mitten av 1850-talet. Vi behöver alltså inte gå så långt tillbaka för att finna dachsbrackens rötter – i Sydtyskland, Tyrolen och Schweiz. En kortbent jakthund med träffande namn. Läs mer (Svenskadreverklubben.se/Historia)

 

Bakgrund/ändamål: Den tyska rasen westfalisk dachsbracke importerades till södra Sverige under 1910-talet. Det första exemplaret registrerades år 1913. Man hörde dock inte mycket om rasen före 1930-talet då man började uppmärksamma dess fördelar som rådjurshund. Allt eftersom den tidigare så fåtaliga rådjursstammen blev starkare och började förflytta sig längre upp i landet, fick fler jägare kontakt med rasens förtjänster. År 1947 gavs den svenska varianten av dachsbracke namnet drever, emedan den höllsig två cm över dachsbrackens mankhöjdsmått. År 1953 erkändes drevern som svensk ras. Drevern anses närmast somen självklarhetför rådjursjaktmen inte minst är den också en uppskattad har-och rävhund. l allt väsentligt skall drevern vara byggd försitt ändamål, dvs. drevjakt. Den är en hund som effektivt skall kunna arbeta i svenska marker och svenskt klimat. Rasen är en utpräglad jakthund och man hör sällan talas om den som enbart sällskapshund. Dock är drevern en god familjehund.